Just nu önskar jag...

...att jag hade obegränsat med tid och pengar. Hade fallet varit så hade jag suttit på första plan till Haiti för att hjälpa. Här sitter man i sin trygga tillvaro och ser på tv hur alla dessa föräldrarlösa barn ligger i en klunga i ett tält och inte vet vad framtiden kommer att innebära för dem. Här sitter jag med min kompetent som sjuksköterska när jag kunde vara där och hjälpa. Hela mitt inre skriker åt mig att säga upp mig från jobbet på studs och bara åka. Om så bara för en vecka, självfallet vill jag inte lämna min lillfis alltför länge. Hade jag kunnat hade jag åkt ner och hämtat alla barnen. Alla världens barn förtjänar villkorlös kärlek, trygghet och en möjlighet till ett värdigt liv.

Men jag kan inte, jag har inte möjligheten att bara slänga mig på ett plan. Så jag ber en bön för alla de som inte överlevt och för alla de som har överlevt. Jag sänder kärlek i tanken åt dem alla & hoppas och ber för att mer hjälp når dem.

Nytt år, nya möjligheter

Så var allt julstök och nyårsafton över och vi har ett helt nytt år framför oss. Julen var lugn, snötäckt och mysig. Precis som en jul ska vara. Nu ska man bara finna tiden att lyckas städa undan allt julpynt och få ut granen. Jodå, jag erkänna att jag icke har fått undan en julpinal ännu. All tid spenderas antingen tillsammans med sonen eller kärleken. Helt klart en priotiteringsfråga så jag ska inte gnälla eller skämmas om jag fortfarande har julpyntet kvar till våren. Är det så är det väl dock ett tecken på att jag lever ett spännande liv, eller helt enkelt prioriterar fel....det får tiden utvisa.

Noah min lilla stora kärlek har under storhelgerna också hunnit fylla 2 år. Han var hos sin pappa på sin födelsedag så vi firade honom här hemma tillsammans med min familj dagen efter. Stackarn är ju född ett par dagar innan nyår, men det tar jag absolut inte ansvar för då jag helt klart var redo att föda redan den 10:e när han var beräknad att komma. Han var störtnöjd med kalaset, alla kakor, familj och goda vänner och framför allt ballongerna. Tänk att favoritpresenten som egentligen faktiskt inte är en present utan en dekoration kan vara absolut roligast. Vi smällde de sista idag, måste erkänna att jag blivit ganska trött på att få ballonger i huvudet och lite överallt i små attacker från lilla stora kärleken. Liten har redan blivit så stor, det är helt galet vad tiden går.

Jag hoppas på att 2010 blir ett alldeles fantastiskt år efter ett par tuffa år jag nu har bakom mig. Dock slutade 2009 alldeles fantastiskt bra.