Sommar, sommar, sommar !

Äntligen är ju sommaren här och för att stanna hoppas jag. Dock är jag ju en riktig viting som inte tåler solen så väldigt bra så det är jag och barnen som får smörja in sig med solkfaktor 50 och ändå bränner jag mig. Helt otroligt egentligen, inte kan jag sitta inne och uggla hela tiden.

Idag blev det premiärbad hemma hos mina föräldrar i poolen, lilla bus är ju helt galen i att bada så han skvätte runt som en tok och jag fick anstänga mig för att lyckas hålla min vilda lilla ål.

Bad bilder kommer en annan dag för nu är jag så trött efter all sol och allt plaskande så det blir sängen väldigt snart. Håll till godo med en bild från förra årets poolbadande, han hade faktiskt exakt samma min idag precis innan han satte igång och skvätta ner oss allihopa. Detta år kom han dock inte i badringen så en ny måste inhandlas.

The king of pop !

Vår tids mest fantastiska musiker har vandrat vidare. Som ung drömde jag om att gifta mig med honom, som vuxen har jag nog snarare önskat att jag någon gång skulle ha råd att se en konsert med underverket. Nu hoppas jag att hans vilsna själ fått ro, utan honom är världen helt enkelt inte densamma. Jag sänder mina tankar till hans barn och familj som nu har en mycket svår tid framför sig.

Skånes djurpark

Idag har vi haft en heldag i Skånes djurpark. Många utav djuren låg dock inne i sina små hus i sina inhägnader pga av värmen, men vi fick ändå se en hel del. En riktigt härlig och mysig familjedag.

Vilda kusiner på äventyr

Denna veckan har sonens kusin sommarlov från förskolan och hennes föräldrar jobbar. Då ställer vi givetvis upp och agerar kusinvakt tillsammans med mormor. Veckan började med 2 övernattningar här och bus om dagarna hos mormor och morfar bl.a. Häromdagen tog jag, Noah & Isa bussen ner till stan och tog oss en promenad i Norra Hamnen för att titta på alla fina båtar. Många ohhh och ahhh kom från sonen som tycker i princip allt är väldigt spännande och speciellt allt som inkluderar vatten. Får han bada så gör han det gärna precis varsom det finns vatten och badmöjligheter. Dock blev det inget bad denna dag utan vi fortsatte sedan vår promenad till stadsparken och dess fina lekplats. Barnen busade av sig ordentligt och jag blev genomsvettig. Isa är ju 3½ så hon klarar sig bra själv men min lilla bus springer hejvilt överallt och gör gärna ett eller två rymningsförsök ut mot vägen om han får möjlighet. Så jag har fått bra motion denna veckan kan jag säga. Efter att ha provat alla aktiviteter på lekplatsen gick vi och åt lunch på stan. När jag stod i kö för att handla mat satt sonen och vrålade MAAAAAMMA på högsta volym (vilket är högt) och hans kusin satt chockad och höll för öronen och det såg ut som om hon satt och funderade på vart volymknappen på honom satt.

Igår körde vi tillsammans med mormor till Hembyggdsparken i Ängelholm och det blev en lyckad dag i solen. Barnen utforskade varenda millimeter av lekplatsen, tittade på alla djuren och åt både lunch och glass med god aptit. Imorgon bär det av till Skånes djurpark och då tar vi även med oss morfar på denna utflykt.

Mys innan sängen kallar..

..blev det igår när de båda små lillfisarna kröp upp i fåtöljen och tittade lite tv innan det var dags att sova.

Så fina de är !

Kusinernas heldag

Idag när jag & lilla bus vaknade kom min syster, hennes man och dotter för att hämta oss. Först åkte vi till fågelparken nära Påarp och tittade på massor av exotiska fåglar. Hur stora papegojor som helst som skrämde både mig och lilla bus en smula, tacksamt att de sitter i bur. Vackra visserligen men som sagt väldigt stora. Barnen sprang fram och tillbaka mellan burarna och tittade intresserat. Därefter bar det av till Ekeby möbelaffär för att luncha och vi gick därifrån mätta och belåtna. Nästa stopp var Jordbodalen och dess stora lekplats. Eftersom min lilla bus inte riktigt lyssnar när man kallar utan sätter av i full fart åt alla håll samtidigt känns det som var jag mer slut än barnen när vi lekt färdigt där.

Sista stoppet för dagen blev fika hos mormor & morfar där vi föräldrar äntligen kunde sitta ner en liten stund och barnen lekte själva i lekstugan. När det började mullra och mörka moln drog fram så promenerade jag och Noah hem. En timme senare kom lilla kusin Isa hit för att sova här över natten. Så dagen bjöd på ännu mera bus, lite tv och chips och nu sover de båda änglarna gott. Förhoppningsvis hela natten och gärna till 08 om man får önska sig lite sovmorgon. Men det bör jag nog inte räkna med...

Ett hem börjar ta form

Så sakta men säkert börjar jag komma mer och mer i ordning här hemma. Fortfarande finns många lådor att packa upp och saker som behöver inhandlas när ekonomin tillåter det, men jag är glad för varje möbel och pinal som finner sin plats och gör det trivsamt. I veckan hjälpte familjen mig att flytta hit 2 skåp som mina föräldrar förvarat i sitt uterum. Tror de är oerhört nöjda med att ha blivit av med ännu mer utav mina tillhörigheter och kan nu sitta och njuta av sitt uterum istället för att se ut på ett totalt möbelkaos ordnat av äldsta dottern. Nu återstår att hämta alla mina lådor ståendes i olika förråd bl.a min brors också.

Så nu är de mesta i möbelväg på plats och nu är det småpyssel med detaljer och sådant som ska fixas till. Nu är det ju så att man ska lista ut vart allt passar bäst och det tycker jag kan vara lite svårt just vad gäller det som ska upp på väggen. Jag har bara helt vita väggar i hela huset och ska jag slå en spik i väggen så får ju nåt helt enkelt placeras där så ja, det måste kännas rätt. Funderar på att ha en av väggarna i vardagsrummet fylld med fotoramar med bilder på familj och vänner. Det blir en vägg som får fyllas på eftersom, bilder har jag massor men inte ramar och man vet ju precis vilka man vill ha så vad som funkar inte.

Idag är jag barnledig tills imorgoneftermiddag och det ska pysslas och städas. Hoppas på en fika med lillasyster någon gång under dagen. Har ingen aning om vad jag ska ägna kvällen åt, men det kommer jag säkert underfund med under dagen.

18 månaders kontroll

Så var det dags igen för en kontroll på BVC med vikt, längd, utvecklingskoll och vaccin. Det sistnämnda är alltså trauma för mamma här, men lilla gullungen brukar inte bry sig något större. Det börjar när hon plockar fram alla saker hon behöver för sticket och ber mig ha lilla bus i mitt knä och hålla i honom. För det första tycker jag inte om att hålla om honom när han själv inte vill och sen sitter man där och känner sig som världens grymmaste mamma. Jodå, jag vet att alla mammor och pappor gör detta för att vi alla måste. Men det är inte roligare för det. Sen närmar sig sprutan och mamma här får hjärtklappning, svettas och en gnutta ångest tränger sig på.

Det låter riktigt dramatiskt och det är det innan det är gjort. Hur löjligt som helst med tanke på att jag själv arbetar som sjuksköterska, men det är en sak att sticka patienter och en sak att se sitt barn bli stucken. Skillnad är det minsann. Det är samma visa när jag själv går till doktorn, därav sker det gärna sällan. Jag håller på att svimma när sköterskan ska ta prover och oftast så frågar de då under tiden för att småprata vad man jobbar med och genant måste jag då svara: Sjuksköterska. Hmmpf...hör man och så ser de en smula förvånade ut och jag orkar inte ens försöka förklara. Nu håller jag tummarna för att det går bra med lilla bus i eftermiddag !

En gåva från mamma

När jag & sonen flyttade till vår första lägenhet efter separationen fick jag två krukor med vita orkideer av mamma i inflyttningspresent. Jättefina verkligen, men jag undrade om det hade gått henne helt förbi att jag sedan jag flyttade hemifrån när jag var 20 år gammal inte lyckats få en enda väst/blomma att överleva i mitt hem. Och då menar jag verkligen, inte en endaste. En växt lyckades jag tom få att mögla om jag inte minns helt fel, ett apelsinträd min morbror gav mig i present vid något tillfälle.

Så gröna fingrar har jag alltså aldrig haft. Men skåda nu dessa bilder på mina två vackra orkideer som fortfarande lever ett år senare och faktiskt mår hur bra som helst hemma hos mig. Helt otroligt egentligen, är du inte lite imponerad mamma ? Det är jag själv i alla fall.

Midsommar

Jag är lyckligt lottad med att ha världens bästa och finaste mamma. Ja, hela familjen är ju utan tvekan min absoluta favoritfamilj.

Förra året firade vi sonens första midsommar och mamma/mormor gjorde en så härlig midsommarkrans som han faktiskt hade på sig förvånansvärt länge utan att försöka riva av sig den. I år tror jag inte vi lyckas få honom att ha en på sig så då får man ju plocka fram lite bilder från förra året.

Snart 1 år sedan...

Nu är det snart 1 år sedan jag blev ensam med lilla bus. Det tog hårt på själ, hjärta och självkänsla att bli lämnad. Speciellt eftersom detta skedde mitt i en förlossningsdepression. Första tiden efter separationen hände så mycket och alla känslor var i uppror så tiden gick och man hann inte med att varken tänka eller reagera särskilt mycket. Man ska gå igenom detta som förstagångsmamma till en 6 månaders bebis och det enda jag orkade och kunde fokusera på var just att försöka vara en bra mamma. Allt annat fick vänta. Tills nu, när vi flyttat in i vårt lilla radhus och jag går hemma ledig igen efter att ha jobbat 6 månader. Nu har tiden funnits att tänka och känna efter.

Så just nu känner jag mig oerhört bräcklig och skör. Känns konstigt att känna såhär såpass långt efter, men det är väl just att vissa saker nu hinner ifatt och helt enkelt ska bearbetas. Det känns som att om någon skulle blåsa för hårt åt mitt håll nu skulle jag falla isär. Ensamheten kryper på när lilla bus somnat gott om kvällarna och jag sitter här med en tillvaro jag för ett år sedan aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag tror ju starkt på ödet så det var väl helt enkelt meningen att det skulle bli såhär, men de tankarna hjälper ju inte alltför mycket när ensamheten och smärtan över det man fått uppleva tränger sig på.

Jag vet att ljusare tider kommer, jag vet att jag kommer att bli hel igen och känna mig riktigt lycklig. Och jag är så tacksam för min fina son som lyser upp varje dag och dagligen gör det värt att kliva ur sängen. Jag är också tacksam för min fina familj som orkat lyssna på alla mina negativa tankar och fått lyssna på allt gråtande. Jag lovar er att bli positiv och sprallig igen...det tar bara lite tid. Och efter regn ska det ju komma solsken, eller hur ?

Lilla bus & jag

Det här blir mitt tredje och sista bloggförsök. Jag har motivation och inspiration när jag börjar, men sen tappar jag liksom stinget, glömmer och så rinner bloggen ut i sanden. Tänkte blogga om min och sonens vardag, tankar, känslor, ja lite allt möjligt på livets väg. Är ensamstående mamma till universums vackraste lilla gosse som nu är 1½ år och för närvarande är jag hemma tillsammans med honom tills det är dags att börja förskolan i augusti.