Never ending VAB

Förra året läste jag att det var många år sedan så många hade tagit ut vård av sjukt barn i februari om jag inte minns fel. Undrar vilken månad som vinner i år ? För lite mer än två veckor sedan kräktes Noah och så var magsjukan ett faktum, vi andra klarade oss. Dvs jag, hans pappa, mormor & morfar. Sen veckan därpå börjar veckan med återigen kass mage på honom, nedsatt aptit, en fluturerande feber som knatar från 37,7 till 40 hipp som happ, feberyra om nätterna....härligt. Hans pappa blev magsjuk och dagen efter likaså jag. Man är inte kaxig när man ligger på alla fyra och kör porslinsbussen med en storögd och orolig 3-åring tätt intill sig som undrar hur mamma egentligen mår och vad som händer. Det är i dessa stunder det är sådär extra ljuvligt att vara ensamstående.

Men jag är lyckligt lottad som har fantastiska människor omkring mig så på fredagen när jag låg och frossade i 40 grader och hade fått en helt gratis intensivbantning kom mamma/mormor och tog med den lilla då pigga pojken till Hembygdsparken i Ängelholm. På kvällen hade hans pappa frisknat till och kunde ställa upp och ta honom. Så fick helgen gå till att pyssla om sig själv, dvs sova och sova lite till. Vad händer när måndag kommer ? Liten kommer hem från sin pappa med feber fortfarande och vill inte riktigt äta. Men snälla....så nu är det läkarbesök bokat idag för att utesluta att det är något denna runda som kräver antibiotika. Så på tre veckor har jag vabbat ett par gånger samt fått sjukanmäla mig själv. Känns som att det blir en ekonomisk festlighet att få nästa lön..

Nu när jag gnällt av mig så till det positiva, solen skiner allt mer och ofta här, vi har en liten nyckelpiga som sitter på några stenar utanför ytterdörren och talar om en bra vår, krokusar och pärlhyacinter är på väg upp i rabatterna...så nog allt är våren på gång nu !

Magsjuk

Sonen blev magjsuk igår så jag vabbar och pysslar om så gott jag bara kan. Nu ligger han nerbäddad på soffan med kudde och täcke och ser allmänt ynklig ut stackarn. Han fick akut ont i magen innan och grät floder, gör ont i mig när jag inte kan trösta och ta bort det onda. Förhoppningsvis är han på bättringsvägen för han har inte kräkts sedan igår. Och så hoppas jag ju såklart verkligen att jag själv inte åker på en släng nu. Skulle väl vara typiskt inför en jobb och barnledig helg som inte inträffar allt för ofta.

Har fått mycket gjort här hemma idag i alla fall. Tvättat ett par maskiner och plockat undan en hel del. Dammsugning och dammtorkning står på vänt men det är ju bara såååå tråkigt. Fönsterna pustade jag igår men eftersom jag med min längd inte riktigt når upp på alla fönster utomhus och inte heller kan ställa mig på något pga rosbuskar så stör detta mig enormt idag när man ser att översta kanten inte är putsad. I-landsproblem dock så nu tar jag mig en kopp te och forsätter sedan min spännande vardag med mer städning.

Drömmar

Just drömmer jag mycket och intenstivt. När jag vaknar kan jag ha svårt att sortera ut vad som är verkligt och inte. Kan det vara pga stora fullmånen som kommer till helgen den 19 mars kanske ? Det sägs ju att det kan påverka mycket. Det enda jag märker av är att jag oftast veckan innan drömmer mer än vanligt. Mycket energier i omlopp antar jag, lite spännande.

Gammal ?

En väninna kom över igår och inte vill man vara trist och propsa på att man minsann måste upp tidigt så man sitter ju uppe och bubblar på om allt och inget så länge man känner för det. Optimistiskt sätter man på kaffe vid 23 snåret och inser sedan 30 minuter senare när väninnan cyklar hemåt att man kan icke somna då pga av kaffet. Är det så ? Har jag nu blivit så gammal så jag inte kan dricka kaffe sent på kvällarna längre ? Kunde jag alltid förr....och somnade hur lätt som helst. Men inte inatt så omkring 02 tror jag att de blå släcktes och det var ju en aningen tungt att släpa sig ur säng när sonen kallade innan klockan 7. Självförvållad trötthet då som får botas med ännu mer kaffe.

Stolt mamma !

Idag är jag en mycket stolt mamma. Efter jobb var det dags för lilla kärlekens andra tandläkarbesök i livet. Det första minns han inte och därefter har det ju tyvärr blivit en del traumatiska upplevelser på barnakuten när han varit väldigt sjuk så han har vad man kan kalla skräck för alla i vita kläder, dvs sjukhusoutfits. Insåg idag att det mycket är det som det hela handlar om och att det snart är dags att han får hälsa på mig på jobb och se att även mamma går klädd så på jobbet och inte alls är farlig. Men trots att han var rädd, grät och skakade så var han så modig. Och den mycket tålmodige och barnvänlige tandläkar Otto tog sig tid att visa alla instrument och saker han skulle använda vid undersökningen. Så till slut gick det och jag var så stolt likaså sonen. Efter tandläkarbesöket fick det bli en promenad ner till stan för en fika och då säger han att han tycker det är så mysigt att vi sitter där bara han och jag. Tror det är fullständigt omöjligt att känna mer kärlek än vad jag gjorde då och gör nu. Underbart, han är underbar.

Varför kan man inte få välja ?

Idag frågade min stora lilla kärlek om vi inte kunde vara hemma från förskolan och jobb idag och bara mysa tillsammans. Det värker i mammahjärtat när man inte kan svara ja på en sådan önskan. Nej, tyvärr måste mamma jobba ikväll och får inte se dig förrän imorgon eftermiddag när jag jobbat klart det morgonpasset....

Men sen har vi en ledig dag tillsammans och sen även helgen. Hoppas, hoppas att solen stannar kvar men det ser tyvärr ut som vår lediga tid får moln och eventuellt mer snö. För mer snö vill man ju ha i mars, har ju inte alls tröttnat eller så. Vad är det med att ha världens längsta vinter egentligen ? Blir vi tränade inför en ny istid ?Jag vill ha vår, krokusar, snödroppar i stadsparken, pärlhyacinter, fågelkvitter, härligt blå himmel med så lite moln som möjligt, sol, värme, NU !

Alla årstider har sin charm, men det tappar lite det hela om en årstid försöker sig på att aldrig ta slut.

Nu får det blir lite mer kaffe och funderingar kring livet. Behöver lista ut vad jag vill och vad som krävs för att kunna vara den jag vill vara. Flummigt, med det är en sådan dag idag !

Mamma, kan jag få en kram ?

Jag går med raska steg idag mot förskolan för att hämta hem sonen som varit hos sin pappa över helgen. En annan har haft lyxen att få vara på jobb hela dagen när solen strålat muttrar hon sarkastiskt. Väl där möts jag av en härligt glad kille som kastar sig upp i famnen på mig. Flera gånger på vägen hem stannar han och frågar om han kan få en kram. Där sitter jag på knä på gräsmattan med mitt underbara lilla kärleksbarn i famnen, sluter ögonen och bara njuter. Det finns inget bättre i livet än dessa stunder och att fullt ut vara i dem här och nu. Så mycket kärlek från oss båda till varandra, det är underbart.

Redan har han krupit till kojs efter en lång helg och lång dag idag på förskolan helt slut. Bara imorgon också sen har vi flera härliga dagar tillsammans i veckan och helgen. Jag hoppas att solen kikar fram någon utav dem så vi kan vara ute för det är något vi båda två älskar, att vara utomhus så mycket som möjligt när vädret tillåter. Allra helst vid havet, lilla söt kan faktiskt be om att få åka till stugan bara för att strosa på stranden och beundra havet. Det är en utav så många saker hos honom som gör att jag är totalt knallförälskad i det lilla livet.

Mannen i mitt liv må fortfarande ha svårt uppenbarligen för att finna mig, men den stora kärleken i mitt liv har jag redan.