Tårarna strilar ner för kinderna samtidigt som jag plockar undan leksaker från dagens bus och lek, ställer disken i diskmaskinen, startar kaffekokaren och tänder alla ljus här hemma. Huset är tyst och mörkt. Vilden sover redan efter att ha vaknat kring 5-tiden imorse. Nu tränger sig ensamheten på, saknaden efter någon att dela livet och vardagen med. Ja, en vuxen då, delar den såklart med min goa unge. Närhet, någon att krypa ner under en filt på soffan med.....vissa kvällar känns det såhär andra är det bara skönt att vara själv. Men inte idag, inte ikväll...ikväll saknar jag det jag inte har och inte haft på väldigt länge. Den där kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar