En blogg om allt möjligt mellan himmel & jord man kan tänkas gå runt och fnurla på & tvunget måste plita ner...
måndag 25 oktober 2010
En bra dag
Idag har varit en bra dag trots att vi försov oss imorse och det blev en aningen stressigt. Till slut kom vi iväg till förskolan och jag kom farandes i full fart in på kursen bara 13 minuter sen. Erkänner att jag har pappa att tacka för det som kunde köra oss. Kursen var rolig idag, intressanta diskussioner, en ny trevlig kursledare/instruktör och bra praktiska övningar som nu gör att jag vet hur jag ska lyfta en patient som inte vill samarbeta utan att knäcka ryggen. Det tackar man för.
Idag har det känns mindre tungt i hjärtat och jag har kännt mig glad. Man måste vara tacksam för dessa dagar då man lika snabbt kan trilla ner i det svarta hålet igen. Fånigt egentligen vad hjärtesorg kan skapa för känslor men så är det. Så idag är jag tacksam för att jag fått känna mig bubblande glad utan någon som helst anledning. Bara det att solen sken härligt när jag tog mig hemåt för att hämta lillkillen i eftermiddags gjorde underverk. Nu har han fått krypa till sängs, imorgon kör vi samma procedur men förhoppningsvis utan att försova oss. Kanske kan jag få sova lite mer inatt och inte mest hosta. Idag lyckades hostan komma så perfekt varje gång någon skulle säga något på kursen, men vad gör man ? Inte som att man kan kontrollera den mer än försöka bli av med skräpet med hjälp av hostmedicin som fungerar sisådär.
Denna kväll blir det en kopp te i soffan med massor med tända ljus och tidigt i säng. Ser fram emot morgondagen, jag tycker om att gå på kurs och få stimulera hjärnan lite med nya utmaningar. Samt så för det tankarna på allt annat en bit ifrån om så bara för en stund.
Skit också !
Hostat precis hela natten, överdriver inte när jag säger att jag tror bara jag fått max 2 timmars sömn och då inte sammanhängande. Vad resulterar detta i ? Jo, att jag stängde av väckarklockan på mobilen halvt vaken och nu sitter en smula stressad och tänker att inom 30 minuter ska lillkillen vara lämnad på förskola och jag ska sitta på kurs. Kommer inte att hända, idag blir jag sen. Inte så mycket kanske, men lite.
söndag 24 oktober 2010
Dåligt mammasamvete

Stackars min lillkille, har haft ledig helg tillsammans med en mamma som dels varit knallförkyld och så trött och hängig och dels har ett brustet litet hjärta som gör att energin är låg. Och om jag nu kan skylla lite på vädret också så lockar ju inte några utomhusaktiviteter när det blåser och regnar. Men det har blivit en långpromenad idag i alla fall som resluterade i ett besök på Ica och en Cornetto jordgubb för lillkillen. Varför man nu vill äta glass när det är kallt, men vill han det så får han det. Nu har vi ju lyxen att få två helger i rad tillsammans vilket är högst ovanligt då han annars är hos sin pappa varannan så nästa helg planerar jag att vara både frisk och betydligt piggare. Nu ska jag slänga i mig en dos Bisolvon, det är som om hostan liksom triggas av bara tanken på sängen och att ligga ner.
Söndagmorgon
Varför ger ofta en söndag spontan ångest ? Antar för att måndagen och en ny arbetsvecka med en massa måsten är i nära antågande. Sitter här och dricker morgonkaffet som om ni frågar mig helt klart är dagens bästa kaffe och i kombination med kaffet passar jag på att starta laptopen och uppdatera mig på alla favoritbloggarna. Lillkillen sitter bredvid och tittar på Bilar för kanske hundrade gången. Även jag kan replikerna nu och de käcka melodierna fastnar i huvudet, det blir så. Ingår i att vara småbarnsförälder har jag fått förstå. Sen ser man gärna bara precis favoritsnuttarna i filmerna också, om och om och om igen. Fast jag ska inte klaga, jag trodde personligen aldrig att mitt vilda lilla barn någonsin skulle ha intresset att sitta stilla i mer än 5 minuter så han får gärna lov att titta på precis vad han vill, Blixten Mqueen ser till att mamman här kan dricka mer än en halv kopp kaffe i lugn och ro. So worth it !
Min förkylning har icke släppt, snart en vecka nu och säkert den sjätte veckan vi är inne på där antingen jag är förkyld eller lillkillen. Det måste helt klart vara det absolut mest trista med höst och vinter, alla förskolebaciller och allt vabbande. Nåväl, det är bara att kurera sig så gott man kan. Skulle dock vara skönt att vakna pigg utan hosta och täppt näsa någon gång.
Imorgon är det dags för fortsättning på kurs i hot och våld som jag går via jobbet. Förmiddagarna är det teori och sedan övningar på eftermiddagarna måndag och tisdag. Jag tycker om att gå på kurs och tycker det är skönt när det bryter av lite från vardagen som annars går i samma lunk.
Nu mer morgonkaffe så man vaknar...
lördag 23 oktober 2010
När till och med jag glömmer...
...bort min blogg är det nog inte så konstigt om mina få kära läsare gör det. Nästan ett år sedan jag skrev och mycket har ju klart hänt på detta år. Lillkillen närmar sig sin tredje födelsedag vilket får en att inse hur oerhört fort tiden går och det kan jag känna ger en smula stress. Jobbet som var ganska nytt sist jag skrev har jag hunnit vara på i mer än ett år nu och känns för närvarande mer energikrävande än jag skulle vilja, men så har jag också gjort valet att arbeta inom sjukvården så det är inte precis en chock. Kärleken har kommit och gått, på fullaste allvar. Det har varit en turbulent relation som varit väldigt fylld med kärlek och enormt härliga stunder men också varit svår. Var står vi nu ? Jag har ingen aning, just nu har jag inte den blekaste aning om jag någonsin kommer att se karln och bonusbarnen igen. Och just nu känner jag mig såpass känslomässigt urlakad att jag faktiskt inte vet hur jag känner inför det hela.
Vikten däremot har det gått lite bättre med, det är sega sega envisa kilo som gärna hänger sig kvar men sakta men säkert försvinner de. Tog ju bara 2,5 år att komma ner till vikten jag hade när jag blev gravid men får ju erkänna att varken någon strikt diet eller träning har förekommit mer än vardagspromenader och kanske en och annan grönsak till middag.
Träna skulle jag så gärna vilja göra, yoga samt något som kanske zumba så man får skaka loss lite. Men hur ska man finna tid för detta som ensamstående ? Ofta är passen samma kväll och tid varje vecka och jag jobbar skift så redan där skiter det sig. Sen är det ju så att när jag väl är barnledig så är jag helt enkelt på jobb för det är då det är helgpass och kvällspass som gäller. Kan nämnas att ett dagtidsjobb måndag till fredag aldrig lockat så mycket som det gör nu.
Har alltid trivts med att jobba skift och så men inte med den livssituation jag befinner mig, det tar för mycket kraft och egentid som behövs om man ska boosta sig själv med lite energi finns inte. Nu har jag gnällt färdigt, för en stund i alla fall...
fredag 12 februari 2010
Min underbara lilla ängel
Min älskade lillfis är sjuk och har så varit sedan i måndags. Jag har varit hemma med honom hela veckan. Han är magsjuk och stackarn får inte behålla det lilla han får i sig mer än en liten stund. Vi var på barnakuten inatt för han inte hade kissat på hela dagen och jag var rädd att han skulle bli uttorkad. Tacksamt fick jag en stor kaskadkräkning över precis hela mig efter att vi försökt ge honom vätskeersättning där, även stora delar av entren drabbades och det vara bara att klä av sig och torka upp. Vid 2-tiden var vi hemma igen och till slut somnade han för att sedan vakna klockan 6 pigg som en mört. Jag ville ha honom hemma under helgen men det är hans pappas helg så det gick inte för sig. Jag vet att han har det lika bra hos honom, men det är svårt att vara ifrån sitt barn speciellt vid sjukdom. Dessa dagar avskyr jag detta livet som ensamstående och önskar att saker och ting vore så mycket enklare. Nu blir det att jobba i helgen istället vilket känns helt okej efter en vecka hemma isolerad inomhus. Men jag kommer att sakna min lilla stora kärlek enormt mycket hela helgen.
Inte behöver man...
...vara flicka för att tycka det är fantastiskt roligt när momor efter egen begäran sätter upp håret i en tofs. Lillfisen sprang runt hemma i huset och vrålade glatt: Titta mamma, jag har en tofs jag har en tofs ! Härligt att så lite kan glädja så mycket om så bara för en stund. Att dessutom bli fotograferad samt få titta sig ett tiotal gånger i spegeln var helt klart grädden på moset den dagen !
lördag 23 januari 2010
Just nu önskar jag...
...att jag hade obegränsat med tid och pengar. Hade fallet varit så hade jag suttit på första plan till Haiti för att hjälpa. Här sitter man i sin trygga tillvaro och ser på tv hur alla dessa föräldrarlösa barn ligger i en klunga i ett tält och inte vet vad framtiden kommer att innebära för dem. Här sitter jag med min kompetent som sjuksköterska när jag kunde vara där och hjälpa. Hela mitt inre skriker åt mig att säga upp mig från jobbet på studs och bara åka. Om så bara för en vecka, självfallet vill jag inte lämna min lillfis alltför länge. Hade jag kunnat hade jag åkt ner och hämtat alla barnen. Alla världens barn förtjänar villkorlös kärlek, trygghet och en möjlighet till ett värdigt liv.
Men jag kan inte, jag har inte möjligheten att bara slänga mig på ett plan. Så jag ber en bön för alla de som inte överlevt och för alla de som har överlevt. Jag sänder kärlek i tanken åt dem alla & hoppas och ber för att mer hjälp når dem.
måndag 4 januari 2010
Nytt år, nya möjligheter
Så var allt julstök och nyårsafton över och vi har ett helt nytt år framför oss. Julen var lugn, snötäckt och mysig. Precis som en jul ska vara. Nu ska man bara finna tiden att lyckas städa undan allt julpynt och få ut granen. Jodå, jag erkänna att jag icke har fått undan en julpinal ännu. All tid spenderas antingen tillsammans med sonen eller kärleken. Helt klart en priotiteringsfråga så jag ska inte gnälla eller skämmas om jag fortfarande har julpyntet kvar till våren. Är det så är det väl dock ett tecken på att jag lever ett spännande liv, eller helt enkelt prioriterar fel....det får tiden utvisa.
Noah min lilla stora kärlek har under storhelgerna också hunnit fylla 2 år. Han var hos sin pappa på sin födelsedag så vi firade honom här hemma tillsammans med min familj dagen efter. Stackarn är ju född ett par dagar innan nyår, men det tar jag absolut inte ansvar för då jag helt klart var redo att föda redan den 10:e när han var beräknad att komma. Han var störtnöjd med kalaset, alla kakor, familj och goda vänner och framför allt ballongerna. Tänk att favoritpresenten som egentligen faktiskt inte är en present utan en dekoration kan vara absolut roligast. Vi smällde de sista idag, måste erkänna att jag blivit ganska trött på att få ballonger i huvudet och lite överallt i små attacker från lilla stora kärleken. Liten har redan blivit så stor, det är helt galet vad tiden går.
Jag hoppas på att 2010 blir ett alldeles fantastiskt år efter ett par tuffa år jag nu har bakom mig. Dock slutade 2009 alldeles fantastiskt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)