En blogg om allt möjligt mellan himmel & jord man kan tänkas gå runt och fnurla på & tvunget måste plita ner...
söndag 4 december 2011
Tårar
Tårarna strilar ner för kinderna samtidigt som jag plockar undan leksaker från dagens bus och lek, ställer disken i diskmaskinen, startar kaffekokaren och tänder alla ljus här hemma. Huset är tyst och mörkt. Vilden sover redan efter att ha vaknat kring 5-tiden imorse. Nu tränger sig ensamheten på, saknaden efter någon att dela livet och vardagen med. Ja, en vuxen då, delar den såklart med min goa unge. Närhet, någon att krypa ner under en filt på soffan med.....vissa kvällar känns det såhär andra är det bara skönt att vara själv. Men inte idag, inte ikväll...ikväll saknar jag det jag inte har och inte haft på väldigt länge. Den där kärleken.
lördag 3 december 2011
Pyssel
Lillvilden var hos sin mormor och pysslade tidigare i veckan när jag var på föreläsning i Malmö. Jag fick ett kort av Noah med glitterstämplar och en ängel på. Han hade sagt att hans mamma gillar änglar så det var det som gällde, sötnöten. För visst tycker jag om änglar. Mamma/mormor hade också pysslat och gjort en värmeljushållare till mig med Elvis på. Passar alldels utmärkt till min Elvismugg när jag sitter på morgonen och bejakar min inre rockstjärna.
måndag 10 oktober 2011
Balsam för själen
Glad blev jag när mamma frågade om jag och Noah ville följa med henne och pappa ut till stugan igår. Finns inget bättre en härligt solig höstdag att vara vid havet och bara lulla runt och mysa. Även hundarna var med, Chester & Davies vilket var hur mys som helst. En riktigt bra lördag blev det av det hela.
lördag 8 oktober 2011
Lördag
Systerdottern på 6 år har varit hos oss sedan igår eftermiddag, mys. Så igårkväll hade vi fredagsmys med god mat och lite annat gott och så bjöd vi in min farmor också. En riktigt mysig fredagskväll. När jag väl skulle gå och lägga mig senare på kvällen låg Isabelle tvärs över hela min säng så det var bara att knata ut och bädda ner sig på soffan. Vilket innebär att man känner sig en smula ihopknycklad idag. Nu har kidsen fått i sig frukost och tittat lite på tv under tiden jag vaknar till liv med några koppar kaffe och klurar ut vad vi ska göra idag. Det är sol ute, så ut måste vi.
torsdag 29 september 2011
Känns bra
Har tagit beslutet att börja jobba igen nästa vecka och det känns bra. Behöver komma tillbaka till verkligheten igen. Myser med Noah ikväll sista kvällen denna veckan innan han åker till sin pappa över helgen imorgon. Blir en lugn skön ledig helg då jag ska försöka ta tag i allt som jag inte riktigt funnit motivationen till här hemma innan. Tänkte att jag skulle bl.a göra om Noahs rum och se till att han nu får en större säng. Det behöver han som fnattar runt som en levande propeller hela nätterna. Och ja, berget med rentvätt som ligger på köksbordet kanske man skulle ta och sortera och lägga in. Men det är så förbaskat tråkigt bara, att tvätta har jag inga problem med. Det är vika, sortera och lägga in biten som jag finner så otroligt tråkigt. I övrigt hoppas jag helgen kan bjuda på lite roligt också men exakt vad det blir får vi se.
Energi
Jag känner faktiskt att jag har energi för första gången på väldigt länge. Känner mig glad, lättare inombords och ja det där kilot lättare i kroppen då också. Vilja, motivation och inspiration börjar komma tillbaka. Härligt ! Livet är nu och jag ska bannemej njuta till fullo av det. Men fortfarande butter som människa nog att ge en liten extra lång blick till den där förskole fröken som morrade åt mig igår som tydligt säger: I see you !Kanske kommer blicken även att kombineras med handrörelse imorgon, vi får se. Men ändå på ett lite gladare sätt än innan. Livet är bra, jag är bra. Nu fattas bara mannen i mitt liv såklart. Skulle någon kunna se över hans GPS så skulle detta uppskattas enormt av mig, för hitta mig är han sådär bra på tycker jag. Hittade en gammal bild på Noah som får mig att skratta till. Är det elakt ? Men den där drickan tyckte han nog inte var så god nej....minen säger allt. Och ja, frisyren där kanske inte var den bästa.
Morgonens funderingar
Sitter här med Elvismuggen och bejakar min inre rockstjärna, som man gör varje morgon såklart. Funderar på varför jag vaknade med träningsvärk i kroppen med tanke på att all aktivitet igår var två långa promenader, är jag verkligen så klen eller spänner jag mig på ett märkligt sätt när jag går ? Man kan ju undra. Nåväl, vägde mig hos föräldrarna igår då jag inte är ägare till egen våg och den visade 1 kg sedan förra helgen ganska så exakt. Känns helt okej, nu ska det bara fortsätta så. Något jag ser fram emot är lunch med mamma imorgon på Linnea trädgården. Vi har där i tisdags och åt den godaste sallad jag ätit någonsin, en helt fantastisk Ceasarsallad. Så den har jag drömt om resterande del av veckan och den ska jag äta och njuta av imorgon vilket jag ser fram emot. Och så skadar det inte att det är en mysig miljö att sitta och luncha i ett växthus omgjort till restaurang. Nedan ser ni mammas hemmagjorda variant av denna goda sallad, något tjurig är jag allt att hon inte bjöd över när hon lagade detta men det får jag tjata mig till en annan gång.
onsdag 28 september 2011
Magisk
Magisk bild på fina vännen Elina. Saknar dig snäckan. Måste snart planera en resa till Trollis. Det bara är så, funkar inte att ses för sällan. Kram
Kommunikation
När jag lämnade sonen idag på förskolan så meddelar jag dem ännu en gång att jag inte vill att Noah vilar längre där på dagarna då vi numera har en nattningsprocess som tar mellan en till tre timmar varje kväll oavsett hur mycket klockan är. Det tar all min energi och sen stupar jag själv i säng, inte heller är det så roligt att bli osams med sitt barn varje kväll ett antal gånger. När jag säger detta möts jag av en blick som säger: Jag förstår nog inte riktigt. Svaret jag får är: Han brukar inte somna, han ligger bara på madrassen. Jo, säger jag men jag vill inte att han ligger alls. Blicken jag möts av igen säger återigen samma sak: Nu förstår inte jag. Uppenbarligen ska ALLA barn vila då på dagarna, varför ? Är det för att fröknarna, ursäkta, pedagogerna behöver en lugn fikastund ? Helt ärligt, vill jag inte att mitt barn ska vila så vill jag inte det för då får de fanimej komma hit om kvällarna och natta honom. Inte heller är det så att om han somnar vid 22 snåret att han sover länge. Nej, han har nu oavsett när han somnar börjar gå upp lite efter 5 varje morgon. Man tackar, sömn är helt klart överskattat. Det bästa är när jag vänder mig om för att gå och den ena av hans fröknar ler nervöst och ger ifrån sig ett OJ i kombination med ett litet morrljud. Va ? Ursäkta ? Vad hände nu känner jag....?
Betydde det att hon tyckte jag röt till eller har hon och jag bara oerhört olika sätt att kommunicera ? Allt som oftast så blandar jag inte ord och djurläten i en glad förhoppning av att folk då ska förstå vad jag menar. Aldrig faktiskt vågar jag säga. Om jag inte skämtar såklart. Men jag upplevde inte att hon skämtade, hon ville på sitt lilla vis poängtera att jag sagt något med bestämd ton. Jag som bara blev aningen irriterad idag, tänk om hon mötte mig när jag blir riktigt förbannad. Skulle hon då ge ifrån sig ett ordentligt djungelvrål som symbol för min ilska ? Det är nästan värt att testa och se när jag tänker på det. Kan ju bli riktigt undehållande, men kommer att vara svårt att behålla ilskan om hon ger ifrån sig höga djurläten det måste ju erkännas. Summan av det hela, jag finner mig själv vara tydlig i kommunikationen. Kanske är jag inte tydlig nog. Kanske borde jag lägga till djurläten i mitt sätt att kommunicera ? Ja, denna morgon har helt klart väckt lite tankar som ska begrundas över ännu en kopp kaffe.
Betydde det att hon tyckte jag röt till eller har hon och jag bara oerhört olika sätt att kommunicera ? Allt som oftast så blandar jag inte ord och djurläten i en glad förhoppning av att folk då ska förstå vad jag menar. Aldrig faktiskt vågar jag säga. Om jag inte skämtar såklart. Men jag upplevde inte att hon skämtade, hon ville på sitt lilla vis poängtera att jag sagt något med bestämd ton. Jag som bara blev aningen irriterad idag, tänk om hon mötte mig när jag blir riktigt förbannad. Skulle hon då ge ifrån sig ett ordentligt djungelvrål som symbol för min ilska ? Det är nästan värt att testa och se när jag tänker på det. Kan ju bli riktigt undehållande, men kommer att vara svårt att behålla ilskan om hon ger ifrån sig höga djurläten det måste ju erkännas. Summan av det hela, jag finner mig själv vara tydlig i kommunikationen. Kanske är jag inte tydlig nog. Kanske borde jag lägga till djurläten i mitt sätt att kommunicera ? Ja, denna morgon har helt klart väckt lite tankar som ska begrundas över ännu en kopp kaffe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
