När jag lämnade sonen idag på förskolan så meddelar jag dem ännu en gång att jag inte vill att Noah vilar längre där på dagarna då vi numera har en nattningsprocess som tar mellan en till tre timmar varje kväll oavsett hur mycket klockan är. Det tar all min energi och sen stupar jag själv i säng, inte heller är det så roligt att bli osams med sitt barn varje kväll ett antal gånger. När jag säger detta möts jag av en blick som säger: Jag förstår nog inte riktigt. Svaret jag får är: Han brukar inte somna, han ligger bara på madrassen. Jo, säger jag men jag vill inte att han ligger alls. Blicken jag möts av igen säger återigen samma sak: Nu förstår inte jag. Uppenbarligen ska ALLA barn vila då på dagarna, varför ? Är det för att fröknarna, ursäkta, pedagogerna behöver en lugn fikastund ? Helt ärligt, vill jag inte att mitt barn ska vila så vill jag inte det för då får de fanimej komma hit om kvällarna och natta honom. Inte heller är det så att om han somnar vid 22 snåret att han sover länge. Nej, han har nu oavsett när han somnar börjar gå upp lite efter 5 varje morgon. Man tackar, sömn är helt klart överskattat. Det bästa är när jag vänder mig om för att gå och den ena av hans fröknar ler nervöst och ger ifrån sig ett OJ i kombination med ett litet morrljud. Va ? Ursäkta ? Vad hände nu känner jag....?
Betydde det att hon tyckte jag röt till eller har hon och jag bara oerhört olika sätt att kommunicera ? Allt som oftast så blandar jag inte ord och djurläten i en glad förhoppning av att folk då ska förstå vad jag menar. Aldrig faktiskt vågar jag säga. Om jag inte skämtar såklart. Men jag upplevde inte att hon skämtade, hon ville på sitt lilla vis poängtera att jag sagt något med bestämd ton. Jag som bara blev aningen irriterad idag, tänk om hon mötte mig när jag blir riktigt förbannad. Skulle hon då ge ifrån sig ett ordentligt djungelvrål som symbol för min ilska ? Det är nästan värt att testa och se när jag tänker på det. Kan ju bli riktigt undehållande, men kommer att vara svårt att behålla ilskan om hon ger ifrån sig höga djurläten det måste ju erkännas. Summan av det hela, jag finner mig själv vara tydlig i kommunikationen. Kanske är jag inte tydlig nog. Kanske borde jag lägga till djurläten i mitt sätt att kommunicera ? Ja, denna morgon har helt klart väckt lite tankar som ska begrundas över ännu en kopp kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar