lördag 13 november 2010

Once


En alldeles underbar kärleksfilm innehållande alldeles fantastisk musik. Måste bara rekommendera den, se den och njut av både dess handling och musik. Här hemma går soundtracket om och om igen på Spotify. Såg den häromdagen tillsammans med han där som är så speciell för mig,kärleken min. Och det faktum att han letat fram denna film och tvunget ville visa mig den värmde mitt lilla förvirrade hjärta. Han sa att filmen fick honom att tänka på mig. Vi är vänner idag. Livet och tiden får utvisa om det är meningen att vara mer än så. Så vad gör man ? Jo, man fullkomligt njuter av dessa stunder man spenderar tillsammans där ord inte är nödvändiga och man bara är tillsammans. Bara är, i nuet. Härligt, töntigt bubblande härligt. Men förvilla nu inte bort er av mitt kärleksdravel, se filmen. Ni kommer inte att ångra er.

tisdag 9 november 2010

Ljusglimtarna


Ibland gäller det verkligen att leva här och nu och njuta i fulla drag av ett härligt ögonblick som livet bjuder en på. För mig var det senast igårkväll, sonen hade växtvärk och ville sova i mammas säng. Sagt och gjort, inte för att jag får så mycket sömn när vi samsover för han är sjövild i sömne och fnattar mest runt hela natten. Han sover, jag gör det inte. Men har man ont och är liten så ska man klart få gosa ner sig i mammas säng. Jag berättade en påhittad saga för honom och sen kommer det: Mamma jag älskar dig. Bara sådär spontant utan att jag ens försökt locka fram det. Och så fick jag en så go kram och puss. Guld värt och mammahjärtat fullkomligt bubblade över av kärlek. Han är ju mitt allt min fina prins, det är han & jag.

torsdag 4 november 2010

Tänker positivt


Eller rättare sagt jag försöker, positiva affirmationer så det stänker om det. Men så när man sitter där och är i full gång så kommer ändå tvivel inombords. Men tänk om det inte blir bra då ? Tänk om...en massa jäkla (ursäkta svordomen) tänk om som cirkulerar inom mig. Orden i sig är inte så farliga varken tänk eller om men sammansatta fruktansvärt jobbiga. Om man inte lägger in något positivt efter dem dvs. Ska försöka göra det, ska försöka hålla fast vid tänket att allt sker av en anledning även om man inte alltid kan se det när man är mitt uppe i allt som händer och sker. Så vad tänker jag på då ? Jobb bland annat och så kärleken såklart. Undrar ofta varför det ska vara så svårt och undrar definitivt om det är så svårt för alla andra eller bara mig så härligt förunnat ? Kanske är jag inte skapt för att lyckas få till en fungerande relation eller så är det som min älskade lillasyster säger att jag hittlills bara träffat fel helt enkelt. Men jag tycker inte om att skylla på alla andra, är så mycket duktigare på att finna alla felen på mig själv. Kanske insiktsfullt, kanske också ganska dumt i vissa fall.

Idag är det fredagsmys med sonen som gäller eftersom han ska vara hos sin pappa i helgen och jag ska jobba. Mys ska det bli och förmodligen Ice Age, Bilar eller en av de 4 Pettson & Findus filmerna. Nu ska jag dricka upp min kopp kaffe och sen knata bort till dagis och hämta honom.




torsdag 28 oktober 2010

Imorgon


Imorgon får jag hem mitt lilla hjärta och vi ska ha en ledig helg tillsammans. Hoppas på uppehållsväder och inte ösregn hela helgen så vi kan vara ute en del. Även om ensamtiden kan vara skön så saknar jag ju honom, så är det bara.

onsdag 27 oktober 2010

När mörkret faller...


Denna dag har onekligen varit riktigt bra, tänk 3 bra dagar i rad denna veckan. Då kan de sista två på något sätt tillåtas att inte vara fullt lika bra om så skulle bli. I eftermiddag har jag verkligen njutit av att bara vara hemma själv, första gången på länge. Tänt alla ljus, haft ett härligt samtal med mamma på telefon, suttit i mysbrallorna med en kopp kaffe med datorn i knät och gjort i princip ingenting. Städningen får vänta tills imorgon, har ju ännu en barnfri kväll då. Samlat mina tankar har jag också hunnit göra, väga för och nackdelar och tror att jag har bestämt mig för att jag vill och känner mig därmed väldigt taggad och otålig. Vad det gäller får jag vänta lite mer att berätta.


Men så nu kommer mörkret och man har fått intaga kvällsmat själv och så kommer ensamhetskänslan som ett brev på posten. Varför ringer han inte ? Saknar han inte mig ? Har han verkligen gett upp vår relation denna gång ? Svårt att avgöra när vår relation varit som den varit under en tid, ostadig. Har aldrig varit brist på kärlek, men så mycket annat som ändå behövs för att livet och vardagen ska gå ihop. Tycer han borde sakna mig, jag som är så sprudlande härlig ( förusatt att jag inte blivit väckt på fel sätt då tåls att nämnas återigen ). Men nej, jag ska inte sitta här och tänka på någon som icke kan bemöda sig att höra av sig. Jag är värd mer än så. Om inget annat så kan jag inte göra ett pip åt situationen. Så nu lite pyssel här hemma, en kopp te och sen får det nog bli sängen tidigt om jag ska komma upp imorgon kring 5 snåret. Har en lång arbetsdag framför mig så lika bra att passa på att sova när man kan.

Dagens första halva

Dagen började bra, inga trotsutbrott och då fick jag ändå väcka lillkillen vilket han oftast inte precis uppskattar. Han är lik sin mamma där, får jag bara sova tills jag själv vaknar är jag hur trevlig som helst men om någon väcker mig och dessutom kanske på ett lite stressat sätt så är det en demon som far ur sängen och bör ej tilltalas innan ett par koppar kaffe om man vill gå säker. Jag står för mitt kassa morgonhumör, jag har andra bra och härliga egenskaper som ger balans. Men som sagt, det är bara om jag blir väckt på fel sätt.

Efter att ha lämnat Noah på förskolan idag så blev det raka vägen till tåget och så bar det av till Lund, men förseningar självklart. Helt otroligt att Skånetrafiken aldrig lyckas få till ett fungerande system, jag började ändå pendla 2001 och inte mycket har förbättrats mer än att man kommer snabbare dit man ska med tågen OM de är i tid. Vilket de då sällan är höst och vinter. Men jag är oftast eller alltid ute i god tid när jag ska på något som känns viktigt så jag hade goda mått och kunde sedan i lugn takt lulla upp till mitt möte väl framme i Lund. Mötet gick bra, kändes bra och var framför allt intressant. Så nu har jag en hel del att fundera på. Och så en mycket trevlig lunchträff på det med en gammal kollega och vän jag inte sett på ett år. Trevligt, jag är helt klart mycket nöjd med första halvan av denna dag.

Nu sitter jag och dricker kaffe och surfar runt och gör mest ingenting. Barn och jobbledig hela dagen. Och idag ska jag försöka njuta av det, livkvalitet. Så det får bli en kopp kaffe till.

Kaffe

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, morgonkaffet måste vara dagens bäst smakande kaffe. Idag är vi verkligen uppe i god tid då vi ska bege oss ännu tidigare hemifrån. Lillkillen ska på dagis och nu har han två nätter hos sin pappa så vi ses inte förrän på fredag eftermiddag igen. Saknar honom redan nu men har sett till att vara fullbokad de timmar jag har ledigt från jobb dessa dagar så jag inte bara sitter här hemma och saknar honom. Det blir en markant skillnad att vara hemma när han inte är här, det blir för tyst, för lugnt. Även om jag varit ensamstående i över 2 år nu så har jag fortfarande inte riktigt lärt mig att njuta av den egentid jag har när han är hos sin pappa. Men det kommer kanske...

tisdag 26 oktober 2010

Det där med kärlek...


Ibland blir det så, man sätter sig ner och kan liksom inte hindra alla dessa tankar som far omkring i ett totalt kaos inombords. Kommer det att ordna sig med kärleken eller är allt verkligen helt över och vi kommer aldrig att ses igen ? Kommer den dag någonsin då jag kan få lulla omrking i en vardag innehållande BÅDE en man och barn ? Kommer jag att få fler barn och vill jag ens ha fler barn ? Varför fundera på det om det inte ens för närvarande är ett alternativ...ja ni ser vilken kaos det kan vara här ibland. Ena dagen kan jag känna ett inre lugn som säger att allt kommer att bli hur bra som helst, jag vet bara inte hur och när. Andra dagar kommer oron över att få fortsätta vara ensam och att det kanske inte kommer den dagen då jag kommer att leva i en trygg relation. Så trygg en relation kan vara i alla fall. Vi längtar alla efter olika saker och ting i livet, vad jag kan längta efter mest är en tvåsamhet. Inte för att jag inte älskar mitt liv och min tillvaro med sonen, det gör jag verkligen. Men den är också många gånger ensam på ett visst sätt. Det var ju meningen att vi skulle vara två om det här. Dessa kvällar när lillkillen somnat och man sitter som vanligt ensam i soffan kan vara både sköna men också fruktansvärda. Tiden får utvisa, men när man som jag inte har något större tålamod så går tiden enormt sakta...

Morgontrött mamma i kombination med trotsig son = en smula morgonkaos


Helt ärligt, när går detta över ? När slutar trotsen ? Eller finns det något man kan göra för att trolla bort den ? Inte det nej...misstänkte så. Man ska välja sina fighter har jag hört och det gör jag nu genom att dricka lite mer kaffe, andas och hoppas att vi kommer till förskolan i tid så jag hinner med bussen till kursen idag.. Godmorgon förresten !