Denna dag har onekligen varit riktigt bra, tänk 3 bra dagar i rad denna veckan. Då kan de sista två på något sätt tillåtas att inte vara fullt lika bra om så skulle bli. I eftermiddag har jag verkligen njutit av att bara vara hemma själv, första gången på länge. Tänt alla ljus, haft ett härligt samtal med mamma på telefon, suttit i mysbrallorna med en kopp kaffe med datorn i knät och gjort i princip ingenting. Städningen får vänta tills imorgon, har ju ännu en barnfri kväll då. Samlat mina tankar har jag också hunnit göra, väga för och nackdelar och tror att jag har bestämt mig för att jag vill och känner mig därmed väldigt taggad och otålig. Vad det gäller får jag vänta lite mer att berätta.
Men så nu kommer mörkret och man har fått intaga kvällsmat själv och så kommer ensamhetskänslan som ett brev på posten. Varför ringer han inte ? Saknar han inte mig ? Har han verkligen gett upp vår relation denna gång ? Svårt att avgöra när vår relation varit som den varit under en tid, ostadig. Har aldrig varit brist på kärlek, men så mycket annat som ändå behövs för att livet och vardagen ska gå ihop. Tycer han borde sakna mig, jag som är så sprudlande härlig ( förusatt att jag inte blivit väckt på fel sätt då tåls att nämnas återigen ). Men nej, jag ska inte sitta här och tänka på någon som icke kan bemöda sig att höra av sig. Jag är värd mer än så. Om inget annat så kan jag inte göra ett pip åt situationen. Så nu lite pyssel här hemma, en kopp te och sen får det nog bli sängen tidigt om jag ska komma upp imorgon kring 5 snåret. Har en lång arbetsdag framför mig så lika bra att passa på att sova när man kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar