Ibland blir det så, man sätter sig ner och kan liksom inte hindra alla dessa tankar som far omkring i ett totalt kaos inombords. Kommer det att ordna sig med kärleken eller är allt verkligen helt över och vi kommer aldrig att ses igen ? Kommer den dag någonsin då jag kan få lulla omrking i en vardag innehållande BÅDE en man och barn ? Kommer jag att få fler barn och vill jag ens ha fler barn ? Varför fundera på det om det inte ens för närvarande är ett alternativ...ja ni ser vilken kaos det kan vara här ibland. Ena dagen kan jag känna ett inre lugn som säger att allt kommer att bli hur bra som helst, jag vet bara inte hur och när. Andra dagar kommer oron över att få fortsätta vara ensam och att det kanske inte kommer den dagen då jag kommer att leva i en trygg relation. Så trygg en relation kan vara i alla fall. Vi längtar alla efter olika saker och ting i livet, vad jag kan längta efter mest är en tvåsamhet. Inte för att jag inte älskar mitt liv och min tillvaro med sonen, det gör jag verkligen. Men den är också många gånger ensam på ett visst sätt. Det var ju meningen att vi skulle vara två om det här. Dessa kvällar när lillkillen somnat och man sitter som vanligt ensam i soffan kan vara både sköna men också fruktansvärda. Tiden får utvisa, men när man som jag inte har något större tålamod så går tiden enormt sakta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar